Vad ska vi ha till middag?
Annika Lantz - Måndag 29 september 2008, klockan 09:52
"En biff som halkat snett i pannan" - jag är så glad att du inte är vegetarian.
Puss
A
Nä nu djävlar
Carina Berg - Söndag 28 september 2008, klockan 21:12
Annika! Nu är du en biff som halkat snett i pannan! Då får inte låta undermåligt självförtroende sätta käppar i hjulet för dig? Du är ju min idol! Du är ju en av de få människorna i världen som vet hur man vänder självhat till kreativitet! Och du gör det så bra! Du är snabbare i järnan, smartare, roligare och mer sensitiv än de flesta jag träffat.

Nu ringer jag till dig och vänder dig rätt.

Puss
Att bära sin feber
Annika Lantz - Söndag 28 september 2008, klockan 14:06
Det är som att vi går hand i hand in i hösten; det här är min sista lediga söndag, för efter dom två första inspelningarna av Snacka (som äger rum imorgon. Äger tid också för den delen. Min tid. Och det har jag valt. Så jag ska inte klaga. Inte klaga. Klaga.) så kommer jag säkert att inse att jag måste jobba hela söndagarna för att inte helt göra bort mig.
Jag bär fortfarande febern i min kropp. Jag bär den inte som den sista droppen vatten precis, men jag bär den uppenbarligen med ett ganska stadigt tag runt stussen. Jag är litet som en sån här afrikansk kvinna som går på åkern och bär sin feber i en stor sjal på ryggen. Det lär vara väldigt ergonomiskt och febern känner sig trygg och liksom gungar med när det skördas t.ex. jordnötter.
Risken är bara att febern efter den behandlingen har väldigt svårt att klippa navelsträngen. Jag tycker t.ex att det är hög tid för febern att flygga hemifrån, men febern ligger just nu på vår nya bäddsoffa och äter chips och tittar på Grease. Den ligger nämligen kvar i videon sen igår kväll då vi firade oktoberfest med att dricka bayersk öl och titta på Grease på tyska. Man gör vad man kan för att komma i stämning.
Det kan hända att jag ringer om en stund för att diskutera för och nackdelar med mitt för tillfället undermåliga självförtroende.
Kram
Sandra Dee
sista lördagen
Carina Berg - Lördag 27 september 2008, klockan 20:59
Nu har vi precis ätit tacos och druckit champagne. Det var en fin kombo. Hur mår du? Släpper febern? Det här är min sista lediga lördag på 10 veckor. Den 4 börjar is-dansen. Det känns lite som om dom som hittade på programmet hade febern. Du kanske borde omfamna febern och spåna format! Nu ska vi titta på en film som handlar om möss som har problem med likvida medel med den påföljden att de tvingas in i ett kriminellt leverne.

Saknar dig.

C
mitt i prick
Carina Berg - Torsdag 25 september 2008, klockan 14:10
hahaha. Precis. Det var naturligtvis Meter som producerade franska revolutionen. Och varför tror du att produktionsbolaget Stockholm-Köpenhamn heter Stockholm-Köpenhamn? Ja, inte vet jag, men fråga Jan Guillou. Han har ju gjort sig en förmögenhet på att kunna massa om nordiska krig.

Jösses. Jag har för mycket fritid. Nu får jag sluta dialogga och göra något vettigt. Ta en tupplur.

God natt.
historia
Carina Berg - Torsdag 25 september 2008, klockan 14:04
Åh vad mysigt det låter med dockhatt och diskmedel. Jag är hemma jag med. Mina åtaganden ställdes in. Det är alltid mysigt. Nu har jag suttit i en timme och försökt tänka ut hur jag bäst ska spendera dessa nyvunna extratimmar... Än så länge har jag surfat, ätit lunch och lyssnat lite på en ny bra låt. Undertiden funderade på om jag verkligen hinner klippa gräset/fixa med räkningar/ringa jobbsamtal/träna. Det kan ta tid det där. Att fundera vad man ska lägga tid på...

Vilken underbar bild du målade upp med katt och barn och bugningar. Och i vardagsrummet sitter mozart och fjärtar och komponerar opera. Jag måste tyvärr göra dig lite besviken. Det var ingen krinolin jag hade. Det var ett stycke barock-kläd. Vi pratar alltså lite med 1600-tal. Vad sprang det ut för djur då? Gris? Dinosaurie?

När ska vi ses?

/Herman L
Värtahamnen
Annika Lantz - Torsdag 25 september 2008, klockan 13:56
Vi är inne så samtidigt att jag inte hinner reagera på alla bilder - nu såg jag den sista. Intressant - om jag inte visste att det var 1700-tal skulle jag trott att du stod framför ett produktionsbolagsmagasin. Men det är klart - det måste ju funnits produktionsbolag även på 1700-talet - vilka skulle annars ha producerat Franska revolutionen?
Nu var jag dum, säger T, för jag hade lovat att han skulle få spela Bolibompaspelet.
a
Insikt
Annika Lantz - Torsdag 25 september 2008, klockan 13:53
Det är ju helt fantastiskt - varför heter det ens "axelvaddar"? Varför inte nämna saker vid deras rätt namn? Jaja, världen är bra konstig, men det visste vi ju redan. Jo, jag mår litet bättre idag, armarna hänger inte som fendrar utmed kroppen, men T vaknade med ögon som äggulor så vi är i ögoninflammationskarantän idag, han och jag. Det betyder att jag har all tid i världen att älta gårdagens totala genomklappning - härligt! Fast vi gör maränger också. Och dockmössor. Det är för mysigt. T har just sköljt sitt äpple med diskmedel, så vi är mycket noga med hygienen. Precis som man ju var på 1700-talet, där du kommer ifrån. Måste K buga sådär djupt när du kommer från jobbet nu? Och springer barnen, iklädda knäbyxor, fnissande ut ur rummet när ni kommer, jagandes en katt? Så gjorde nämligen barn på 1700-talet, det har jag sett på film. Men hur fungerade Försäkringskassan förr i tiden? Säg inte att det var det som Stockholms blodbad handlade om egentligen - vab-fuskare!
Puss
A
o herre jesus
Carina Berg - Torsdag 25 september 2008, klockan 13:46
hahaha. Fy fan vad stört. Jag ser helt bananas ut. Hoppas jag ser mer bekväm ut på bilderna som proffsfotografen tog.
Mår du bättre eller sämre av denna syn?


gårdagen 3
Carina Berg - Torsdag 25 september 2008, klockan 13:42
Coolt. Samtidigt. Det är som internet det här...
Så här såg jag ialla fall ut till slut. En vanlig dag på jobbet.
gårdagen 2
Carina Berg - Torsdag 25 september 2008, klockan 13:39
mitt huvud stryps
och kläs in i sockervadd
Nu är vi inne samtidigt!
Annika Lantz - Torsdag 25 september 2008, klockan 13:37
Meddelande: Jag ser nu när dina tuttar sminkas, och jag mår redan bättre. Kommer det mer?
gårdagen 1
Carina Berg - Torsdag 25 september 2008, klockan 13:35
Tjoho, nu går det. Mina tuttar sminkas, det är inte varje dag.
Mä!
Carina Berg - Torsdag 25 september 2008, klockan 13:34
Hej. Det verkar vara något trassel med sidan. Jag har försökt att lägga upp inlägg där jag tröstar dig (jag är säker på att du inte var su usel som du säger. Det är febern som talar. Och vem skulle inte bli rädd av att känna sig som Adams onsdags.snacks) sedan har jag försökt lägga upp bilder från mitt barockäventyr igår.

Ska fortsätta försöka.

Mår du bättre idag?
Vad fan hände?
Annika Lantz - Onsdag 24 september 2008, klockan 21:04
Men va fan!
Jag hade just skrivit en lång jävla utläggning om kommersiella morgonkörares brist på självanalys, men råkade i min feberyra trycka på "nytt inlägg" istället för "publicera inlägg" så allt försvann.
Det kanske var bäst så. Kanske hände inte det som hände idag, kanske var det bara en platonsk illusion, ett skuggseminarium. Fast vänta nu - var inte skuggvärlden själva den ideala världen? I så fall var det där en otroligt dålig liknelse. I stort gick utläggningen ut på att PLR-körarna hade andats in det där som förgasas i senaste Batman-filmen och därför inte såg mig som en nyfiken kollega utan som en trasdocka från helvetet, och då är det ju svårt att få igång ett riktigt otvungen samtal, om du förstår vad jag menar. Till slut stod Adam och skrek på mig att jag ljög bara för att jag inte kom på några amerikanska program där programledaren är den crazy och sidekicken den sansade (tänk Howard Stern, Ophy och Anthony, Chris Evans, Ricky Gervais - det är nämligen vad jag skulle ha tänkt om jag inte varit så rädd för att Adam skulle äta mig till lunch istället för dom där frusna tonfiskwrapsen som bjöds på Stora Radiodagen). Jag ville nämligen prata om varför det ofta är tvärt om i Sverige - att programledaren/programledarna är "normal/a" och att man sen plockar in mer eller mindre knasiga killar, eller Gert. Men det blev inget av det heller. Det jag trodde skulle bli en inspirerande, tankeväckande, förbrödrande/systrande timme blev en pina för alla - både publik och panel. Eller kanske inte alla förresten, inte för dom som gillar när det blir litet pinsamt.

Hoppas att det gick bra på 1700-tals fotograferingen. Arbetade man efter 1700-tals metoder också, så att "fotografen" var en av dom där porträttecknarna som överfaller en på Drottninggatan om sommaren?
Din mycket trötta och på tok för sjuka för att få gå på rolig fest
A Lantz